Bianca Ingrosso har byggt ett imperium på smink, selfies och total transparens. Men medan miljonerna rullar in och följarskarorna växer, ekar kritiken i Facebook-grupper och vid middagsbord runt om i landet. Varför väcker en 31-årig entreprenör så mycket ilska hos en äldre generation kvinnor som egentligen borde hylla hennes framgång? Vi har dykt ner i det generationskrig som stavas avundsjuka, oförståelse och krockande kvinnoideal.
Det slår aldrig fel. Så fort en nyhet om Bianca Ingrosso dyker upp i flödet tar det bara sekunder innan kommentarsfälten fylls av arga emojis och syrliga kommentarer från “Kerstin, 62” och “Barbro, 55”. Det handlar om allt från hennes utseende till hur hon tjänar sina pengar. Men vad är det som egentligen skaver?
Den “osynliga” arbetsmoralen
För en generation som är uppvuxen med att arbete innebär att stämpla in klockan 08.00 och fysiskt utföra en tjänst, blir influencervärlden en total provokation. Att tjäna miljoner på att visa upp sitt liv i en vlogg eller lansera ett nytt läppstift ses inte som “riktigt jobb”.
Äldre kvinnor har ofta fostrats i en kultur där man ska göra rätt för sig i tystnad. Att då se en ung kvinna transformera “tjejigt intresse” (smink och mode) till ett affärsimperium väcker en känsla av orättvisa. Det de ser är inte de sena nätterna, styrelsemötena eller den enorma pressen – de ser bara ytan, och den ytan sticker i ögonen.
“Instagram-ansiktet” som rött skynke
Sedan har vi den ständiga debatten om skönhetsingrepp. För många äldre kvinnor representerar Bianca ett ideal som känns onaturligt och farligt. De ser fillers och botox som ett svek mot den naturliga kvinnokroppen. Men här finns en dubbelmoral: samma generation som kritiserar Bianca för hennes utseende är ofta de som har mest åsikter om hur kvinnor “förfaller” när de åldras.
Bianca blir en symbol för en ny tid där vi inte längre låtsas att skönhet är något man bara “vaknar upp med”. Hennes ärlighet kring sina ingrepp och sin kamp med ätstörningar borde hyllas för sin transparens, men istället används det som vapen för att stämpla henne som en ytlig förebild för unga.
Framgången som provocerar
Sanningen är nog mer obekväm än så: Det handlar om makt. Bianca Ingrosso är sin egen lyckas smed. Hon äger sina kanaler, sina företag och sitt narrativ. Hon behöver inte be om lov. För en generation kvinnor som ofta tvingats kämpa för sin plats i glastakens skugga, kan Biancas självklara framgång kännas som ett hån mot deras egen kamp.
Istället för att se henne som en banbrytare som visar att man kan vara både “tjejig” och en stenhård businesskvinna, blir hon en måltavla för den frustration man känner över ett samhälle som förändrats snabbare än man hunnit med.
En ny tids förebild
Vi som tillhör den yngre generationen ser något helt annat. Vi ser en kvinna som har tagit kontrollen över sin egen ekonomi och sin offentliga bild. Vi ser en person som vågar vara sårbar och samtidigt tjäna mer pengar än de flesta börsdirektörer.
Kanske är det dags för de äldre kvinnorna att sluta skriva arga kommentarer på Facebook och istället fråga sig själva: Varför stör det mig så mycket att en ung kvinna lyckas på sina egna villkor?
Det är dags att lägga ner stridsyxan. Bianca Ingrosso är inte problemet – det är den förlegade synen på vad en “duktig kvinna” får och inte får vara som är den riktiga boven i dramat.
// Insändare